Saga, Umeå
Hon följer mig på Make up store, där jag handlar två alldeles för dyra sminkborstar och sedan svänger vi in på Coop för att handla det nödvändigaste; lösviktgodis, vatten och tuggummi. Sedan går vi, arm i arm, över vägen till biblioteket. Vår soffa är upptagen så vi söker oss inåt, slår oss ned i varsin stol bredvid varandra.
Jag har gett henne ett läppstift eftersom hon alltid vill låna mitt. Färgen passar hennes läppar perfekt. Jag har köpt smink, som jag visar, och hon tömmer samtidigt hela sin tygväskas innehåll över fönsterbrädet för att sortera. Vi tar av oss skorna, stoppar in fötterna under oss och kurar ihop oss. Sedan gör vi absolut ingenting i två timmar men i hennes sällskap flyger tiden förbi ändå. Vi har känt varandra sedan jag gick i sjuan och hon i sexan. Första gången vi träffades hade hon lysande, rött hår, stickad mössa och älskade Oliver Sykes. Vi brukade röka vattenpipa i Vänortsparken eller Döbelns park och sno alkohol från våra föräldrar.
En dag, någon gång i slutet av högstadiet, gick vi hemåt från stan. Saga var arg efter att ha bråkat med sin pappa. Plötsligt slängde hon tygpåsen i väggen på ett tegelhus vi passerade. I den hade hon en parfymflaska (en underbar och lite tantig doft från The Body Shop) och den gick i kras mot teglet. Hon släppte tygpåsen mitt på gatan och sprang runt hörnet på huset, hukade i buskarna. Jag tog upp tygpåsen, gick efter henne och satte mig hos henne. Försiktigt strök jag över hennes rygg medan hon grät. Sedan hör vi ett barn säga "Det luktar parfym här!" och en äldre man svara "Ja, som om någon har haft sönder en parfymflaska" och trots ilskan och tårarna längs kinderna skrattade Saga till. Och jag med.