20 maj, igen
Att du är online kan jag se på den gröna pricken vid ditt namn, så jag chansar och skriver. “Ser du hur långhårig jag har blivit?!”. Innan du åkte brukade vi prata om hur vi skulle se ut efter din hemkomst. Att du nog skulle förlora några kilon medan jag skulle hinna bli långhårig.
Den här vintern har jag bränt mig gång på gång på gång på gång. Självförvållat, javisst. Och kanske har jag endast mig själv att skylla. Men ändå skyller jag ifrån mig. För att någon ska kunna brännas krävs någon eller några som bränner.
Eller för att göra det ännu mer tydligt: när jag lärde mig att köra bil fick jag lära mig att om ett eller flera djur plötsligt springer upp på vägen finns det två sätt att hantera det på. Antingen försöker man väja/bromsa eller så kör man på djuret. Förutsatt att man håller en svårmanövrerad hastighet förstås. Från större djur så som älgar och björnar försöker man väja. Men mindre djur, som råddjur, harar och renar, de kör man på. Den senare gruppen, den tillhörde jag.