Något jag skrev i januari någon gång
De senaste dagarna har jag befunnit mig i någon slags limbo samtidigt som jag har handlat sänglinnen, handdukar, en varm jacka, en mössa och packat två stora resväskor med allt jag kan tänkas behöva ta med mig till mitt nya hem i Hemavan. Inga ord är tillräckliga för att beskriva hur jag känner inför den här flytten. Jag pendlar mellan eurofi och panik exakt hela tiden. Tröstar mig med poddar och Salem Al Fakir och tänker att life will smile for you även fast min oro lamslår mig ibland och får mig att stirra blint på mina utspridda tillhörigheter som för tillfället täcker golvet i mitt flickrum.
Men det finns ingenting som jag älskar lika mycket som att andas in frisk fjälluft och anamma det långsamma, fridfulla tempot och tystnaden som råder däruppe i byn. Att köra skoter och åka skidor är något jag älskar. Det sistnämna vill jag bli bra på i vinter. Och jag är övertygad om att det här kommer att bli bra så snart jag har slagit mig till ro och börjat på mitt nya jobb. Jag längtar med skräckblandad förtjusning.